Jag hann inte längre än till baksidan på Clarion hotell innan jag skymtade den första fågeln av intresse: en duvhök uppvaktad av två kråkor över de låga delarna på folksamhuset. Det var ett kort men kärt möte. I sådanna stunder undrar man hur många andra som såg den, eller om folk ens bryr sig. Tacksamt nog skyltade dn.se med fetaste rubriken angående en videofilmad duvhök i Vasastan för en knapp månad sen, så nog får vi hoppas att min glädje inte var mol allena.
Nåja, inte långt efteråt såg jag en än mer rar art, Agnes, på Pressbyrån Gullmarsplan. Därefter tog jag mig vidare längs södra sidan av viken via båtklubben där jag förra sommaren såg ett helt gäng nyss flygga rödhakar. Rödhake är min mormors favoritfågel så givetvis är den mig också extra kär. Den råkar även vara omslagspippi på Fågelguiden, för närvarande den bästa europeiska fågelhandboken. Och vem har väl inte vid första vårmötet uppskattat dess sneglande men nyfikna pepparkornsögon?
Det var hur som helst rätt vältraffikerat längs vattnet så jag gav mig upp i skogsbranten och lyssnade på blåmesarna och talgoxarna. Kajor och björktrastar sågs i flock på andra sidan viken vilket väl knappast muntrar upp mer än när jag ser dem från mitt fönster (vilket de faktiskt gör, muntrar upp alltså). Allt eftersom jag gick blev skogen mer och mer tall- och buskartad och jag påmindre mig om liknande skog i Litauen förra hösten där jag ensam långt ute i skogen plötsligt hade ett tiotal kungsfåglar ovanför mig i träden. Det var nästan den enda ensamna stunden jag hade under våra elva dagar där så det ligger rätt tillgängligt i minnet.
Åter till Årstaviken. Tio minuter senare såg jag något pluttigt med högoktavig stämma sprätta omkring i en låg tall vid ett rönnbestånd. Kungsfågeln! Den är väl för all del knappast en särskillt sällsynt art (den håller sig till och med kvar i vår del av landet trots sina 4 gram), men nog så charmig tycker jag. Här har vi sannerligen en till pepparkornsöga-fågel.
Nästa nämnvärda var höstens första viggflock om 23 individer, därefter 13 storskakar sedda från nya årstabron. Därifrån såg jag även en märklig syn om över 50 st skrattmåsar som kretsade över vattnet vid tanto. Sist men inte riktigt minst satt en blandflock med gråsiskor och grönsiskor i ett träd på Årsta holmar - ett mycket glatt vinterhalvårstecken. Jag tror att jag nästan bara sett grå- och grönsiska i storstadsmiljö.
