Jag försökte mig på ett inlägg om helgens tur till Puget Sound, Stillahavssundet som Seattle är så beroende av, men jag misslyckades. Jag berättar kanske en annan gång om alla de nya arterna och insikterna den resan gav mig. Om jag gör det riktigt sent kanske jag förstår att den var viktig för mig. Kallt som tusan men med entusiasm.
Istället kan jag berätta att jag skaffat två fågelmatare för vintern. En för småfåglarna och en för de ännu mindre fåglarna - kolibrierna. Anna's hummingbird, Annas kolibri, övervintrar osannolikt här och jag såg en utanför mitt fönster för en månad sedan. Vilken fröjd det skulle vara, vilken lyx och vilken förmån.
November är över oss med full styrka. Ständigt blöt vadar jag dagligen genom drivor av höstlöv som ingen förbarmar sig över. Ekorrarna och finkarna här utanför har lugnat ner sig. Gärdsmygen väcker mig inte längre om morgonen. Jag vet inte hur det brukar vara så här i november, jag minns inte att jag lagt märke till några andra tecken än kylan förut. Det är spännande.
