Såklart, ovan med den nya floran och faunan, var min strategi spretig och tafatt ivrig. Det enda jag kunde hitta och höra var de stora snårgärsmygarna som här verkar mycket vanliga i just snår och buskar (jag har till och med ett par som håller till precis utanför mitt fönster i de mer centrala delarna av staden). Stressad över mina mål lade jag mig ner i gräset och lät någon timme fortgå. Då släppte det lite; den blå stellerskrikan fladdrade förbi och därefter den vithövdade havsörnen. Senare stötte jag ihop med en liten grupp skådare som sysslade med ett endags-artrace. Det bjöds på brownies samt framtida löften om bilburen exkursion och när vi upptäckte en flock späckhuggare till havs var dagen definitivt i hamn.
