Betongskådningspermiär 2007

Det är så här års jag mest uppskattar innerstadsskådning. Det räcker med en liten promenad ner mot vattnet för att verkligen finna glädjen i aves-avdelningen av jordens fauna. Dagens promenad började på Bondegatan och Barnhusängen för att kulminera vid Erikdalslunden här nästgårds.













Sedvanliga fina vinterinnerstadsarter som storskrake, vigg och skrattmås avhandlades på vägen. Väl framme bland kolonilotterna stannade jag upp vid ett litet slag. Det tog inte många minuter innan jag siktade den första steglitsen, något senare tre till högt i ett träd. Grönsiska var även en trevlig syn bland de lite mer vanliga tättlingarna. Det var väl vid den tiden jag uppmärksammade en nötväckelikt trummande en bit upp i backen. Efter ett tag beslöt jag mig att således ta reda på den rackaren för att kunna rapportera en fin början på årets betonglista. Förra året lyckades jag ju inleda med trädkrypare vilket känns roligare än bara talgoxe, kråka, skata, koltrast, etc. Nog för att det känns rätt fånigt att resonera på det sättet.

Hur som helst var det lättare än vad jag trodde att hitta ljudkällan. Fem meter ifrån mig satt en hackspett jag aldrig sett förut, och som vid kontroll bara rapporterats fem gånger innan på Södermalm sedan 1990- mindre hackspett! Ett tag trodde jag, dum och hybrisbenägen som äregiriga fågelskådare kan vara, att det var en vitryggig dito men gav mig snabbt inför verklighetens osannolikhet och individens storlek. Nytt kryss, dessutom i innerstaden och tillika första betongobsen av arten sedan mars 2005 - gratualtioner till mig!

Pre & post

Jag undrar varför alla fotografier man ser på kornsparven visar gapande/sjungande fågel. Är den byggd så? Har den små lungor? Det påminner mig om de måsar, kråkor och säkert många andra arter man har sett som varma dagar flyger med näbben öppen, det ser oslagbart lustigt ut!

Jag har varit tämligen stationär på senaste. Det har mycket att göra med min skola som är belägen på Östermalm - stockholms stenöken. I fjol, när jag gick på Idun Lovén, passerade jag varje dag Årstabron och Årstafältet vilket gav mig många fina ögonblick. Snösparv och lappsparv för att nämna två lite rarare arter. Lika gott var dock alla lärkor som hängde där, och såklart de skäggiga gubbarna man mötte. Vissa mer än andra, som när vi spanade efter lappsparven på jordåkern. Egentligen var det inte just personen i fråga jag kommer ihåg, utan hans enorma vad-det-nu-var. Det liknade i form och storlek en sån där kamera som finns för att i realtid dokumentera fotbollsmatcher per television. Var det en filmkamera? Var det en enorm 250mm hemmabyggd tubkikare? För säkerhets skull satt fäst på toppen av muskedundret en Kowa TS-501, förmodligen för grovriktning.

Glömmas ska inte sädgåsen av förmodad rossicus-ras, eller -hybrid, som också sågs där.

Hur som helst ska jag tillsammans med nära nog resten av ettagluttarna på skolan fara till Wien i slutet av mars. Lyckligtvis lägger de alltid resorna i samband med påsklovet, varvid jag tänker stanna där nere ett tag och bege mig till Neusiedl See och den lilla byn Illmitz. Förhoppningsvis har det landat en och annan flyttfågel där då - sjön ligger ju rätt strategiskt mellan Alperna och Tatrabergen och består just där av sumpmark med insprängda småsjöar. Som grädde på moset möter jag upp Agnes i Berlin några dagar senare.

Jag har förresten lite halvhjärtat försökt bli av med den sedvanliga blogg-layouten, det gick väl sådär. En storskarv jag tecknande i Lettland 2005 får pryda övre vänstra hörnet.