Värdet

Inget går upp mot en stunds längtan efter Dagens fågel-rapport-arter från Gotland på Svalan. Turturduva, lappsparv, kentsk tärna och forsärla gör en oheligt helig kombination. Där är det Gotland jag alltid längtar efter.

Tofsviporna samlas fortfarande i flyttflockar två månader efter jag såg dem i hundratal. Likaså strandpipare och kärrsnäppor - de är alla tre referenser för mig. Tydligt cykliska, men också mångfaceterade i sitt spridda mönster. Den större strandpiparen är mig en favorit just för att den är mig förtrogen, mer favorit än säg en udda, södergående kustpipare i juli. Likaså kärrsnäppan - den känner jag mer för än en ännu djupröd spovsnäppa i augusti, just för att jag känner den. De där blå och röda (och gula och och och) samt fetstilade arterna på Svalan kan störa mig då de kan ses som värdesättande. Jag har klart svaga ögonblick då de faktiskt gör mig en skillnad, men den på svalan av rrk ointressanta tofsvipan berör mig nog mer än stenfalken.

Nåväl, det är mig allt mycket avlägset just nu. Jag koncentrerar mig på bälteskungsfiskare, guldspett och helt blå skrikor, nämligen Washington states fåglar.