Våren och viken

Förra helgen bjöd på biltur till Hjälstaviken med Erik, likaså Angarn för en timma.
Det krockade lite med mitt sinne, att plötsligt stå på ett fält med sånglärkor och tusentals gäss. Som att vi for till våren istället för tvärtom - snopet. I vilket fall var det en strålande fin dag åtminstonde på vår första anhalt. Varm choklad, havsörn, bläsgäss, spetsbergare och en sol som verkligen värmde. Jag är precis som Ulf Lundell: trivs bäst i öppna landskap.

När vi väl ankom Angarn kom molnen och blåsten och kylan. Lika förtjusta verkade fåglarna vara som lös med sin frånvaro. Men under en gubbig fika i bilen flaxade det till framför oss och en fjällvråk visade sig några hundra meter bort. Ryttlade fint på låg höjd och satte sig sen högst opp i en gran med sin belgiska sjöfruktschokladdräkt i ett ljus fint nog för en målning. Och självklart är det ju det mest oväntade som ger intryck.

Ja, det blev en lite väl kort redogörelse.

I morgon tar jag flyget till Wien och om två veckor hoppas jag kunna presentera några hyggliga fotografier, jag har nämligen köpt en digitalkamera. Det ska väl kunna piffa till den här bloggen en smula.

Östermalm vs vår

Jag lovade ju mig själv att bättra på skol-tomt-listan. Gjort och sagt. I fredags morse kokade betonglistaforumet av dragpåståenden så jag tog tillfället i akt att hänga vid fönsterplats med vy över Engelbrektskyrkan. Glädjen var stor när jag såg årets första ringduva, tillika en art som alltid gör mig lycklig. Maken till skulptural varelse vill jag påstå! Den är solens trygghet och integritetens, växtlighetens och luftens skepp. Nog för att det får antas för en övervintrande individ.

Kort senare kom den riktiga våren inför mina ögon: en ensam anser-gås på hög höjd, omöjlig att säkert artbestämma med min 125kr-kikare jag prutade till mig i Bulgarien 2004 - året då intresset för avesgrenen av djurriket tändes på allvar. Ingen brydde sig nämnvärt när jag i ritsalen glatt utropade "årets första gås!". Kanadagås tänker väl de flesta på, dvs bajs på picknickgräset. Min egna mersmak satt dock i, och som många gånger annars: ve den som ger sig. En stund senare dök en filur upp från hög höjd, föll hårt med medvetet luftgenomsläppliga och vinklade vingar och landade i en nisch i Engelbrektskyrkans klocktorn. Den långa stjärten registrerades i flykten, vid stillasittande konfirmerades allt. Årets första tornfalk, hona. Uppvaktad av en efterkälkande kråka försvann den senare mot NO.

Betongobsarna tar upp en grymt stor andel av senaste tidens inlägg. Kort och gott har det inte funnits tid till annan slags skådande. Av mina tre cyklar fungerar ingen just nu, och iom min nya skolas placering blir det få turer förbi Årstafältet dit jag förr ständigt hade vägarna förbi. Nu har jag som tur var planerat en längre tur med Erik nästa helg. Sist hade vi en fantastiskt fin dag vid Hjälstaviken i höstas. Där bjuds det på fjällgås, havsörn, dubbla pilgrimsfalkar (nej, ni kommer inte se mig varken skriva eller säga "Pille") och en fin lista vadare, av vilka jag glömt bort de flesta. Tips på tidiga vårlokaler mottages tacksamt.


Dagens bild är den första som inte är stulen. Storskarvar teckande i Pape, Lettland 2005.