Förra helgen bjöd på biltur till Hjälstaviken med Erik, likaså Angarn för en timma.
Det krockade lite med mitt sinne, att plötsligt stå på ett fält med sånglärkor och tusentals gäss. Som att vi for till våren istället för tvärtom - snopet. I vilket fall var det en strålande fin dag åtminstonde på vår första anhalt. Varm choklad, havsörn, bläsgäss, spetsbergare och en sol som verkligen värmde. Jag är precis som Ulf Lundell: trivs bäst i öppna landskap.
När vi väl ankom Angarn kom molnen och blåsten och kylan. Lika förtjusta verkade fåglarna vara som lös med sin frånvaro. Men under en gubbig fika i bilen flaxade det till framför oss och en fjällvråk visade sig några hundra meter bort. Ryttlade fint på låg höjd och satte sig sen högst opp i en gran med sin belgiska sjöfruktschokladdräkt i ett ljus fint nog för en målning. Och självklart är det ju det mest oväntade som ger intryck.
Ja, det blev en lite väl kort redogörelse.
I morgon tar jag flyget till Wien och om två veckor hoppas jag kunna presentera några hyggliga fotografier, jag har nämligen köpt en digitalkamera. Det ska väl kunna piffa till den här bloggen en smula.
27 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar