Branta leucopsis

Jag klamrade mig fast vid möjligheten att hänga med till Gotland sista helgen i september. Lördagen var Aurrivs, ett ganska nytt ställe för mig. Tidigare har det varit mycket sydliga färder mot Flisviken, Livräddningsstationen, Barshagesudd och så vidare. Men den här östudden bjuder på något annat. Jag tror mig veta att Lars hängde här vid uppkomsten till Ön. Det är ett fantastiskt ställe.

Här följer en liten redogörelse i bilder.


Luften var den här dagen de vitkindade gässens. Våg efter våg sköljde över mitt huvud.



Jag minns att jag hade svårt att formulera mig inför jaget hur det känns att stå där i gräset med solen i ryggen när det här inträffar. Hur det inte går att återge på ett okomplicerat sätt.



Proportionerna och perspektiven i ett sånt här sammanhang, när sinnena är på topp, måste tas tillvara på. Hon var skygg, Maria nyckelpiga.



På väg hem överraskades jag av kungsörnen. Här blir det skakig tubkvalitet igen.




Ljung- och kustpiparna hade jag svårt att rättvist fånga på bild, likaså spovarna och änderna.

Vid två tillfällen har jag det här året ofrivilligt synkroniserat besök vid Stockviken med amerikanska arter (wilsonsimsnäppa & prärielöpare). Hetsjakten omkring mig har alltid fått mig att känna olust. Till och med avsmak. Jag har ingen lycka i den stressen.