På tal om Gotland

Här kommer lite av en fortsättning på förra inlägget. Jag kan inte låta bli att berätta om tomtlistan som sedan några år är etablerad och hänger i köket på Gotland. Allt minns jag inte nu, om ens en tredjedel, men många möten med fåglar från tomten är härliga minnen. Några riktigt rara namn finns där inte, men det gör inget för att:

Storspovhannarnas tidiga södersträck exalterar mig alltid mycket. Oftast hör jag dem komma innan midsommar men det är inte alltid jag förstår vad det är jag hör. Såklart är det en ambivalent upplevelse - sommaren har just börjat och redan försvinner hälften av en arts individer. Värmen håller i sig månader framöver, men storspovens hemvändning betyder att det snart blir tyst.

I somras hade vi en kungsörn på måttlig höjd ovan åkrarna i nord. Kungsörnar ser man titt som tätt från tomten, de häckar någon kilometer österut. Även havsörnen gör sig ibland synlig med cirklar för högre höjder över huset, uppvaktad av måsfåglar som snyltar på termiken. Nåväl, kungsörnen i somras var inte den första jag sett från tomten men det är den som jag kommer ihåg bäst. Den måttliga höjden var i allra högsta grad måttlig då ett stort byte gjorde örnen påmind om gravitationen. Det såg mer ut som den släpade köttet på en osynlig väg än att den faktiskt flög. Det är alltid roligt att se en fågel med byte på väg till bo - då vet man att det finns fler fåglar att se framöver.

Tidiga morgnar om våren när det är dagg och älvor över ängen kan man ha turen att få se rastande gravänder. Det är verkligen upplyftande att få se dem där, långt från vattnet. Jag minns inte att jag annars har sett dem på land så långt från kusten. På till exempel Barshagesudd är de annars givna.

Kornknarren brukar höras från tomten, två-tre-fyra stycken vissa år. Det händer att man blir tokig när jag försöker följa dess läte till diket vid vägen, väl framme har lätet förflyttats och verkar komma från skogen. Jag tror inte den har häckat på tomten, om ens någon gång, på väldigt länge. Vad jag vet är tomten gammal betesmark så det verkar inte sannolikt. Nu hålls på tomten stora arealer öppna som ängsmark med ganska hög växtlighet och klart är att kornknarrar faktiskt revirmarkerar denna äng ibland, men någon häckning är för mycket att önska. Södra Gotland är överlag en evig lyx vad gäller många av de jordbruksarter som minskar på andra håll i Sverige. Att en stilla natt ljudlöst cykla hem från Hamra Krog och höra alla crex crex på åkrarna omkring dig är fantastiskt.

Om vintern kommer några få arter jag sällan ser runt knuten på sommaren. Det var några år sedan jag var där över jul- och nyårshelgen, men stjärtmesflockar hör till goda minnen av minusgrader, snötäckt landskap, ivrigt eldande i kakelugnen och spisen samt talgbollar så sent uppsatta att ingen fågel hittar till dem innan det är dags att åka till människobyn igen. Svirr svirr så är de plötsligt där, klättrar omkring i almen vid köket, kort stopp på det kala körsbärsträdet och vidare iväg mot norr eller kanske buskarna i öster. Jag letar efter ögon och försöker skilja dem från näbbarna, ser om någon tittar på mig som jag intresserat tittar på dem. Men inte, de är kalla och hungriga och behöver röra på sig för att hålla temperaturen uppe.