I väntan

Det har skannats en del från anteckningsblocket. Neusiedl var vid mitt besök bebott av häckande grågäss som tack vare vårvärmen blev slöaa och givna krokiobjekt.

Grågås och skärfläcka

Grågås, ljus

2008 - dag tio

Låt dig inte luras av det gröna, det är sedan länge borta.

Det hände något konstigt i morse (förutom att solen sken för första gången på en månad). Jag hade just klivit över Karlavägen för att ta mig vidare, nordost på Rådmansgatan, in i skolan då jag hör ett kvitter. Ett kvitter som är en drill som luktar lärka. Mitt i vintern, mitt i stan.

Det ska finnas en övervintrande sånglärka på Årstafältet samt några obsar från ytterskärgården från de senaste veckorna, annars inget. Sedan oktober är det bara sträckande fåglar som observerats inom tullarna, senast den 23:e i dito månad.

Vad var det egentligen jag hörde?

Snart vänder det

Det är en fin dag men mörkret kommer fort. Det kan föda en oanad kreativitet och ansvarskänsla. Här är några fotografier från sommaren.

Ung stenskvätta, Sundre, Gotland


Det häckade halsbandsflugsnappare i en av mina holkar, Vamlingbo, Gotland

Tjäderhona med ungar, södra Lappland

På fredag åker jag till Gotland. På svalan rapporteras det om vadare, lärkor och svanar.

Tiden krymper

Årets första talgboll for upp. Hierarkin mellan gråsparvarna, talgoxarna oh blåmesarna blev tydig och nämns här i ordning.

N->S

Mina gäster har just gått och jag ligger i sängen med "Fåglar om Våren", boken jag skrev om tidigare. Slår på måfå upp sånglärkans kapitel och slås av att jag inte lär träffa den på ett halvt år. Förmodligen inte tranan, lövsångaren, rödstjärten, strandskatan eller beckasinen heller.

Varje dag tar jag mig några minuter paus från de ambitiösa skolprojekten till förmån för fönsterskådning - jag råkar ha fin nordlig utsikt mot Engelberktskyrkan och dess luftrum. Några rovfåglar har redan prickats på tomtlistan, liksom en nötväcka i skolans enda träd. Den såg jag inte på hela förra läsåret. Idag fanns inga mängder förutom ett tiotal ringduvor och säkert 40-50 björktrastar på sydlig kurs. Jag ser den sällan nu för tiden, björktrasten. För två år sedan var det en vanlig cykelart på väg västerut över Södermalm, men nu då jag korsar centrala byn syd-nordligt ses mest måsfågel vid strömmen.

På fredag, däremot, far jag till Gotland. Lördagen spenderas på sydspetsen. I mitt huvud snurrar tankar om sen vadare, fina rovfglar, östlig tättling och anna småfågel. Storsudret brukar vara bra på att leverera småfågel. Det gjädjer mig.

Septembermigration

Redan, den femte september, saknar jag tornseglarnas skrik.

Bifogar ett taskigt fotografi av grågåsstudie från min Neusieldvistelse.

Medeltemperaturen

Sommaren gav upp den här veckan. Vi får hoppas den kommer tillbaka nästa vecka.
Efter ett blåsigt sökande efter en blåhake som inte fanns vid Södersjukhuset satt det fint med en kopp te när jag kom hem.

Ännu ett tecken är aktiviteten på Skinnarviksberget. Jag följer med viss spänning rapporterna därifrån via betonglistans nyhetsbrev/grupp. Det skulle göra mig gott att hoja dit i morgon bitti. Frågan är om jag verkligen fick mersmak sist jag var där, i våras. På gott och ont har jag alltid trivts bättre mol allena bland flora och fauna, eller med välkänt sällskap. Nog för att jag i regel tycker fågelskådare och annat i naturen löst folk är sympatiska och trevliga. Därtill vore det ju dumt att nedgradera människor jag aldrig träffat, men förmodligen kommer att träffa. Det handlar helt enkelt om en stress jag upplever vid "massskådning". Det är en kamp mellan flockar av kustpipare över östermalm och min ångest över att hela tiden behöva fråga -Vad?, -Var? och Kan du peka igen?

Hur som haver visade sig mitt köp av "Insekter i Europa" giva frukt. Ett intresse för fjärilar och en del annat småkryp har blommat under sommaren. Makaon-, apollo- nässel-, tistel-, och hagtornsfjäril, amiral, kamgräs, blåvingar av olika slag, lerfärgad rotfjäril och i Österrike en påfågelöga är några av de jag lyckats se. Eller framför allt artbestämma ska kanske sägas. Typiska nybörjararter kan jag tänka mig, men ack så fagra de flesta av dem.

Amiral fotograferad på Värmdö 21 augusti.

Detta nya intresse har under sommaren utövats i växlande grad på Gotland, i Norrland och givetvis här hemma. Den meningen får stå som resumé över min sommar tillsvidare. Sist ut en försmak av en framtida mer ingående post över de senaste månaderna:

Långselet, Kittelfjäll, med Klippfjället i bakgrunden, 21 juli.

PS. Jag har visst fallit ur förstasidan på betonglistan. Ses i morgon bitti på Skinnarviksberget!

Ågesta, Gotland & Neusiedl

Var idag på tur till Ågesta med Erik. Äggmacka (inte riktigt lika dumt som kyckling i varje fall), blåbärssoppa, rödspov, lärkfalk, fiskgjuse, trettio tusen tornseglare och årets första gök. Nämnas bör även en punktering vid bron mellan Farsta strand och Ågesta.

Har därtill fotat en del teckningar från förra sommarens gotlandsvistelse, allt i dålig digital kvalitet. Publicerar ett kort urval.

Vilande storkskrake samt skrattmås.

Akvarellförsök på gravand.

Laddar på prov upp några bilder från österrikeresan. För vana digiscopare vet ni vad det betyder för kvaliteten att fotografera på frihand genom tubkikaren. Håll till godo, återkommer med fler.

Ägretthäger (Egretta alba)

Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus)

Lövgroda (Hyla arborea)

Mulet men muntert

Det är en grå dag i Stockholm med varning för regn. För en stund sedan hemkommen från en cricketmatch i goda vänners lag sitter jag nu och lyssnar på Donovan. Fortfarande småfrusen. Tre ladusvalor och några starar gjorde oss sällskap där i rålambhovsparken, och på vägen hem hörde jag näktergalen sjunga från årsta holmar. Sådanna tillfällen undrar man om andra hör eller bryr sig. Det gör mig lite sorgsen. Plåster på såren är Simon som under en tepaus i matchen stolt berättade att det bodde en ringduva utanför hans fönster i Västberga.

Här om dagen kom jag att tänka på hur fågelskådning fungerar för mitt sinne. Fussionen mellan koncentration och avslappning är så paradoxal men också någon slags essans. Ett zen-artat tunnelseendebeteende, för att börja metaforisera. Nåja.

Förra inläggets rubrik (Fåglar om våren) är förövrigt titeln på en bok jag tänkt skriva om tidigare. Det är en alldeles utmärkt bok som jag köpte på Myrorna i Skärholmen föra våren. Trettiosju fåglar presenteras under sex kapitel (Väderflyttare (marsfåglar), Almanacksfflyttare (aprilfåglar), Långflygare (majfåglar), Tre vårtrastar, Vårens vadare och Vårfåglar vid vatten).



Illustratören Roland Jonsson blandar givande akvareller, oljor och blyertsskisser för riktigt personliga och karismatiska fågelporträtt. Små växter och insekter tittar ensamt fram här och där, och aldrig blir rytmen likartad eller tråkig. Fint, skickligt och fantasifullt. Texten av Stefan Casta presenterar fåglarna på ett rätt så personligt sätt, till min stora gjädje. De rena faktauppgifterna ryms i slutet av varje arts avdelning. Där finns även information om bland annat de latinska namnens betydelse, samt citat från äldre betraktelser av arten. Allt från Strindberg och lokala råd om starehuvuden under huvudkudden till sjuttonhundratalsforskarteorier får plats. I sin helhet tycker jag det är en fantastisk bok, kanske den som jag oftast bläddrar i under frukosten eller med en kopp te. Skaffa den om ni snubblar över den!

-

Åh, besinningen är knapp. Årets första tornseglare sågs just här utanför fönstret! Så glatt så glatt!

Fåglar om våren

Som pappa sade igår: "mörkgrönt, jävla klorofyll!" och syftade på den lite senare delen av våren då det mesta är utblommat och lövverken täta och mindre skira. Ja, nu är det så och jag har än inte varit i Ågesta, Isbladskärret eller någon annanstans. Jag är helt enkelt upptagen med skolan.

Betonglistan står helt still trots ivrigt med inlägg på nära och fina arter på forumet. Tanto, Skinnarviksberget och Fåfängan för att nämna några lokaler jag lätt kan svänga förbi på morgonen. Nu lyckades jag tack och lov hinna med törnsångaren på Kastellholmen.

Kanske är betonglistans tävlingsform inte romantisk nog för mig. Kanske räcker det att sluta läsa betonglistans foruminlägg för att få tillbaks suget. Kanske är det tillfällen som dessa som är roligare (bofink i sång på Brunkebergs torg, nionde maj):