Medeltemperaturen

Sommaren gav upp den här veckan. Vi får hoppas den kommer tillbaka nästa vecka.
Efter ett blåsigt sökande efter en blåhake som inte fanns vid Södersjukhuset satt det fint med en kopp te när jag kom hem.

Ännu ett tecken är aktiviteten på Skinnarviksberget. Jag följer med viss spänning rapporterna därifrån via betonglistans nyhetsbrev/grupp. Det skulle göra mig gott att hoja dit i morgon bitti. Frågan är om jag verkligen fick mersmak sist jag var där, i våras. På gott och ont har jag alltid trivts bättre mol allena bland flora och fauna, eller med välkänt sällskap. Nog för att jag i regel tycker fågelskådare och annat i naturen löst folk är sympatiska och trevliga. Därtill vore det ju dumt att nedgradera människor jag aldrig träffat, men förmodligen kommer att träffa. Det handlar helt enkelt om en stress jag upplever vid "massskådning". Det är en kamp mellan flockar av kustpipare över östermalm och min ångest över att hela tiden behöva fråga -Vad?, -Var? och Kan du peka igen?

Hur som haver visade sig mitt köp av "Insekter i Europa" giva frukt. Ett intresse för fjärilar och en del annat småkryp har blommat under sommaren. Makaon-, apollo- nässel-, tistel-, och hagtornsfjäril, amiral, kamgräs, blåvingar av olika slag, lerfärgad rotfjäril och i Österrike en påfågelöga är några av de jag lyckats se. Eller framför allt artbestämma ska kanske sägas. Typiska nybörjararter kan jag tänka mig, men ack så fagra de flesta av dem.

Amiral fotograferad på Värmdö 21 augusti.

Detta nya intresse har under sommaren utövats i växlande grad på Gotland, i Norrland och givetvis här hemma. Den meningen får stå som resumé över min sommar tillsvidare. Sist ut en försmak av en framtida mer ingående post över de senaste månaderna:

Långselet, Kittelfjäll, med Klippfjället i bakgrunden, 21 juli.

PS. Jag har visst fallit ur förstasidan på betonglistan. Ses i morgon bitti på Skinnarviksberget!

Ågesta, Gotland & Neusiedl

Var idag på tur till Ågesta med Erik. Äggmacka (inte riktigt lika dumt som kyckling i varje fall), blåbärssoppa, rödspov, lärkfalk, fiskgjuse, trettio tusen tornseglare och årets första gök. Nämnas bör även en punktering vid bron mellan Farsta strand och Ågesta.

Har därtill fotat en del teckningar från förra sommarens gotlandsvistelse, allt i dålig digital kvalitet. Publicerar ett kort urval.

Vilande storkskrake samt skrattmås.

Akvarellförsök på gravand.

Laddar på prov upp några bilder från österrikeresan. För vana digiscopare vet ni vad det betyder för kvaliteten att fotografera på frihand genom tubkikaren. Håll till godo, återkommer med fler.

Ägretthäger (Egretta alba)

Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus)

Lövgroda (Hyla arborea)

Mulet men muntert

Det är en grå dag i Stockholm med varning för regn. För en stund sedan hemkommen från en cricketmatch i goda vänners lag sitter jag nu och lyssnar på Donovan. Fortfarande småfrusen. Tre ladusvalor och några starar gjorde oss sällskap där i rålambhovsparken, och på vägen hem hörde jag näktergalen sjunga från årsta holmar. Sådanna tillfällen undrar man om andra hör eller bryr sig. Det gör mig lite sorgsen. Plåster på såren är Simon som under en tepaus i matchen stolt berättade att det bodde en ringduva utanför hans fönster i Västberga.

Här om dagen kom jag att tänka på hur fågelskådning fungerar för mitt sinne. Fussionen mellan koncentration och avslappning är så paradoxal men också någon slags essans. Ett zen-artat tunnelseendebeteende, för att börja metaforisera. Nåja.

Förra inläggets rubrik (Fåglar om våren) är förövrigt titeln på en bok jag tänkt skriva om tidigare. Det är en alldeles utmärkt bok som jag köpte på Myrorna i Skärholmen föra våren. Trettiosju fåglar presenteras under sex kapitel (Väderflyttare (marsfåglar), Almanacksfflyttare (aprilfåglar), Långflygare (majfåglar), Tre vårtrastar, Vårens vadare och Vårfåglar vid vatten).



Illustratören Roland Jonsson blandar givande akvareller, oljor och blyertsskisser för riktigt personliga och karismatiska fågelporträtt. Små växter och insekter tittar ensamt fram här och där, och aldrig blir rytmen likartad eller tråkig. Fint, skickligt och fantasifullt. Texten av Stefan Casta presenterar fåglarna på ett rätt så personligt sätt, till min stora gjädje. De rena faktauppgifterna ryms i slutet av varje arts avdelning. Där finns även information om bland annat de latinska namnens betydelse, samt citat från äldre betraktelser av arten. Allt från Strindberg och lokala råd om starehuvuden under huvudkudden till sjuttonhundratalsforskarteorier får plats. I sin helhet tycker jag det är en fantastisk bok, kanske den som jag oftast bläddrar i under frukosten eller med en kopp te. Skaffa den om ni snubblar över den!

-

Åh, besinningen är knapp. Årets första tornseglare sågs just här utanför fönstret! Så glatt så glatt!

Fåglar om våren

Som pappa sade igår: "mörkgrönt, jävla klorofyll!" och syftade på den lite senare delen av våren då det mesta är utblommat och lövverken täta och mindre skira. Ja, nu är det så och jag har än inte varit i Ågesta, Isbladskärret eller någon annanstans. Jag är helt enkelt upptagen med skolan.

Betonglistan står helt still trots ivrigt med inlägg på nära och fina arter på forumet. Tanto, Skinnarviksberget och Fåfängan för att nämna några lokaler jag lätt kan svänga förbi på morgonen. Nu lyckades jag tack och lov hinna med törnsångaren på Kastellholmen.

Kanske är betonglistans tävlingsform inte romantisk nog för mig. Kanske räcker det att sluta läsa betonglistans foruminlägg för att få tillbaks suget. Kanske är det tillfällen som dessa som är roligare (bofink i sång på Brunkebergs torg, nionde maj):

Svartvit svartbent

Bifogar ett oskarpt fotografi av första, lite taffliga, bladet från Österrikeresans teckningsblock - en svartbent strandpipare. Mer på gång så fort jag hittar en bra metod att digitalisera allt. Stativ och bra allmänljus krävs tror jag. Tips mottages gärna!

Strömmens första tärna

En vecka efter min 14-dagars utomlandsvistelse känner jag mig rätt säker på att den varma delen av året är här för gott. Dels helgens väder, som jag i stort missade iom tentaplugg, dels (och framför allt) säderärlan (bättre sent än aldrig) och fisktärnan som sågs nere på byn i måndags respektive tisdags. Därtill rapporteras det ju flitigt från Skinnarviksberget varje morgon. Våren i staden är inte bara synonymt med uteserveringar!

Resan var ju också en källa till glädje, då den senare hälften av den spenderades på familjen Heiss vingård vid sjön Neusiedl i östra Österrike. Sjön och dess omnejd är en stor fågemagnet med dess grunda vatten, småsjöar, småskaligt odlade vinrankor och strategiska läge mellan Karpaterna och Alperna. Har ännu inte proppat in fotografierna i datorn, men när väl gjort bjuds det på mer!

Våren och viken

Förra helgen bjöd på biltur till Hjälstaviken med Erik, likaså Angarn för en timma.
Det krockade lite med mitt sinne, att plötsligt stå på ett fält med sånglärkor och tusentals gäss. Som att vi for till våren istället för tvärtom - snopet. I vilket fall var det en strålande fin dag åtminstonde på vår första anhalt. Varm choklad, havsörn, bläsgäss, spetsbergare och en sol som verkligen värmde. Jag är precis som Ulf Lundell: trivs bäst i öppna landskap.

När vi väl ankom Angarn kom molnen och blåsten och kylan. Lika förtjusta verkade fåglarna vara som lös med sin frånvaro. Men under en gubbig fika i bilen flaxade det till framför oss och en fjällvråk visade sig några hundra meter bort. Ryttlade fint på låg höjd och satte sig sen högst opp i en gran med sin belgiska sjöfruktschokladdräkt i ett ljus fint nog för en målning. Och självklart är det ju det mest oväntade som ger intryck.

Ja, det blev en lite väl kort redogörelse.

I morgon tar jag flyget till Wien och om två veckor hoppas jag kunna presentera några hyggliga fotografier, jag har nämligen köpt en digitalkamera. Det ska väl kunna piffa till den här bloggen en smula.

Östermalm vs vår

Jag lovade ju mig själv att bättra på skol-tomt-listan. Gjort och sagt. I fredags morse kokade betonglistaforumet av dragpåståenden så jag tog tillfället i akt att hänga vid fönsterplats med vy över Engelbrektskyrkan. Glädjen var stor när jag såg årets första ringduva, tillika en art som alltid gör mig lycklig. Maken till skulptural varelse vill jag påstå! Den är solens trygghet och integritetens, växtlighetens och luftens skepp. Nog för att det får antas för en övervintrande individ.

Kort senare kom den riktiga våren inför mina ögon: en ensam anser-gås på hög höjd, omöjlig att säkert artbestämma med min 125kr-kikare jag prutade till mig i Bulgarien 2004 - året då intresset för avesgrenen av djurriket tändes på allvar. Ingen brydde sig nämnvärt när jag i ritsalen glatt utropade "årets första gås!". Kanadagås tänker väl de flesta på, dvs bajs på picknickgräset. Min egna mersmak satt dock i, och som många gånger annars: ve den som ger sig. En stund senare dök en filur upp från hög höjd, föll hårt med medvetet luftgenomsläppliga och vinklade vingar och landade i en nisch i Engelbrektskyrkans klocktorn. Den långa stjärten registrerades i flykten, vid stillasittande konfirmerades allt. Årets första tornfalk, hona. Uppvaktad av en efterkälkande kråka försvann den senare mot NO.

Betongobsarna tar upp en grymt stor andel av senaste tidens inlägg. Kort och gott har det inte funnits tid till annan slags skådande. Av mina tre cyklar fungerar ingen just nu, och iom min nya skolas placering blir det få turer förbi Årstafältet dit jag förr ständigt hade vägarna förbi. Nu har jag som tur var planerat en längre tur med Erik nästa helg. Sist hade vi en fantastiskt fin dag vid Hjälstaviken i höstas. Där bjuds det på fjällgås, havsörn, dubbla pilgrimsfalkar (nej, ni kommer inte se mig varken skriva eller säga "Pille") och en fin lista vadare, av vilka jag glömt bort de flesta. Tips på tidiga vårlokaler mottages tacksamt.


Dagens bild är den första som inte är stulen. Storskarvar teckande i Pape, Lettland 2005.

Auf Wiedersehen

Vintern är sannerligen vinter nu och det så kallade skådandet underlättas ju knappast av att min ena känga släppte sulan. Jag sysslar förvisso med sporadisk fönsterskådning vilket idag gav frukt - duvhöken var på besök här på Ringvägen igen. Hade inte sett henne på länge och har undrat om hon besökt varmare breddgrader. Icke sa nicke, nu väntar jag bara på att se en dylik från skolan. Ringduva, kråka, skata och talgoxe är en rätt tunn lista kan man tycka, även från stockholms betongdjungel.



Hur som helst far min årskurs till Wien i slutet av mars och därefter är det påsklov. Jag har nu lyckats ordna några dagar i byn Illmitz vid österrikes största sjö Neusiedl see, tillika nationalpark. Där tillbringas nätterna på en vingård med storkbo på taket, och dagarna vid de många grunda småsjöarna - stället är nämligen känt för sina fina fågelmarker. Har man dessutom en välkomstskylt i trä med blomlåda kan det nog inte bli bättre.

Betongskådningspermiär 2007

Det är så här års jag mest uppskattar innerstadsskådning. Det räcker med en liten promenad ner mot vattnet för att verkligen finna glädjen i aves-avdelningen av jordens fauna. Dagens promenad började på Bondegatan och Barnhusängen för att kulminera vid Erikdalslunden här nästgårds.













Sedvanliga fina vinterinnerstadsarter som storskrake, vigg och skrattmås avhandlades på vägen. Väl framme bland kolonilotterna stannade jag upp vid ett litet slag. Det tog inte många minuter innan jag siktade den första steglitsen, något senare tre till högt i ett träd. Grönsiska var även en trevlig syn bland de lite mer vanliga tättlingarna. Det var väl vid den tiden jag uppmärksammade en nötväckelikt trummande en bit upp i backen. Efter ett tag beslöt jag mig att således ta reda på den rackaren för att kunna rapportera en fin början på årets betonglista. Förra året lyckades jag ju inleda med trädkrypare vilket känns roligare än bara talgoxe, kråka, skata, koltrast, etc. Nog för att det känns rätt fånigt att resonera på det sättet.

Hur som helst var det lättare än vad jag trodde att hitta ljudkällan. Fem meter ifrån mig satt en hackspett jag aldrig sett förut, och som vid kontroll bara rapporterats fem gånger innan på Södermalm sedan 1990- mindre hackspett! Ett tag trodde jag, dum och hybrisbenägen som äregiriga fågelskådare kan vara, att det var en vitryggig dito men gav mig snabbt inför verklighetens osannolikhet och individens storlek. Nytt kryss, dessutom i innerstaden och tillika första betongobsen av arten sedan mars 2005 - gratualtioner till mig!